Eftersom jag har festat hela natten och eftersom ni fick läsa ett så långt och saftigt inlägg förra veckan, så kommer här ett rätt kort inlägg som ska beröra konstverket "Victory Boogie-Woogie" som jag redan nämnt i samband med Mondrians "boogie-woogieperiod" i New York på 40-talet. Denna målning tyder på en vidare utveckling i Mondrians konstnärsskap, som redan hade synts i "Broadway Boogie-Woogie" men här tas ett steg längre, med ett ännu mindre inslag av strikta linjära former. Tråkigt nog får vi aldrig veta hur Mondrian skulle fortsatt sin nya idé: den första februari 1944 dog han nämligen av lunginflammation och lämnade sitt verk ofullbordat. Bakgrunden till verket är Mondrians förväntning att andra världskriget snart var vunnet (vilket han ju skulle få rätt i något år senare) och detta gav upphov till en tavla fylld av glädje och energi. Målningen är i den rombform som är karakteristisk för många utav hans målningar, som i sig är ett intressant ämne att kanske ta upp i ett annat inlägg. Just känslan av att konstverket inte riktigt är klart gör också att mycket utav det strikta som är så närvarande i mycket av Mondrians övriga konst, till stor del försvinner till förmån för något mer levande. Den holländske konstprofessorn Hans L. C. Jaffe skriver i boken med det fantasifulla namnet "Mondrian" att tavlan mer kan ses som ett pågående arbete än som en egentlig målning. Detta ger så klart en intressant inblick i hur Mondrian skapade sina verk, även om det är svårt att veta exakt hur han hade tänkt sig just denna målning. Slutorden i detta inlägg överlåter jag till Jaffe: "...it may also be symbolic that Victory Boogie Woogie remained unfinished, as unfinished as the victory." Väl talat, Hans!
Dagens Mondrian: Victory Boogie Woogie
7 kommentarer:
Jäklar vad skönt med ännu ett inlägg men med nog den vackraste tavlan hittills..kan bero på att jag har festat med massa spanjorer precis och är onykter men vacker är den..Sommarens viktigaste blogg att följa..
Intressant läsning, som vanligt. Fattar dock inte storheten, som vanligt. Ser ju ut som en sån där testbild svt brukar köra med när de inte har något program att visa...
Testbilder är väl helt okej, men jag föredrar denna tavlas mer oregelbundna struktur och färggladhet. Fortfarande tror jag mer på att ha/se den i ett fyra ggr fyra meter stort format, men ändå.
Den som klagar han agar - sig själv
- Martin Janzon, 9/7/2007, 13:22
Hmmm..ja, den är väl rätt lik en testbild, men som Martin mycket riktigt påpekar lär det vara en grym skillnad att se den i verkligheten, tror tyvärr att den är i privat ägo...Man får väl bli rik och köpa den helt enkelt!
Josef: Lugnt sommarens viktigaste blogg! Viktigare än den där Alex Schulman i alla fall..
Gabriel, jag utmanar dig att gå upp på SEB:s kontor på stora torget i linköping (2:a våningen), och försöka komma underfund vad som egentligen menas med deras hiskeliga Mondrianparafras som hänger på väggen som vetter mot burger king.
Dödsläskig. Jag lovar.
Men Gabriel! Ett inlägg per vecka? Blogga oftare, fitta!
joakim: Oj, får kollas upp! Har annars märkt att mycket dålig kommunalkonst verkar vara inspirerad av Mondrian, vilket kan vara en förklaring till många människors instinktiva motvilja när de ser ett Mondrianverk i en konstbok (det är såklart en helt annan sak i verkligheten). Kan tänka mig att SEB:s variant är någt liknande..
martin: JAJA!! Jag håller typ på nu!
Skicka en kommentar