Den blomstertid nu kommer...

Nu har jag sommarlov, solen skiner, fåglarna kvittrar och som vanligt är vi på väg mot den varmaste svenska sommaren i mannaminne. Vad passar då bättre än att ta upp Mondrians blommålningar? Naturligtvis ingenting, så därför gör jag det nu.

För många som exempelvis hört anekdoten när Mondrian på ett matställe ber om en ny plats efter att ha fått sitta vid ett fönster eller när han noga påpekar för en reporter att tulpanen i hans ateljé är av plast och att han har färgat om bladen för att undvika det naturliga gröna (!), kanske det låter lite märkligt att Mondrian har ägnat så mycket tid av sitt konstnärsskap åt blomstermålning, och själv så uttryckte han inte heller någon större glädje över dessa konstverk, utan hävdade att han gjorde dem mest för pengarnas skull. En gång ska han bland annat ha sagt att om hans ekonomiska succé med blommålningar fortsatte, så skulle han sluta att måla!

En som har haft betydligt större behållning av blommålningarna är en man vid namn David Shapiro. Denne Shapiro är poet och konsthistoriker och ligger bakom boken "Mondrian: Flowers" där Mondrians bukett av blomstermålningar finns samlade. Det är vackra och stillsamma målningar som faktiskt inte känns helt malplacerade i relation till hans senare abstrakta verk. Stillheten och intresset för strukturer är mycket närvarande även här.

Jag har tidigare dissat ett konstverk från tiden innan Mondrian började med sina välkända abstrakta målningar men nu är det på sin plats att påpeka att jag inte alls tycker illa om alla hans ickeabstrakta konstverk. Jag kan hålla med Shapiro om att denna sida av Mondrian kanske borde få större uppmärksamhet, och jag kommer förmodligen ägna flera blogginlägg åt detta, som kanske kommer bidra med en lite annorlunda bild utav denna mångbottnade konstnär. I detta syfte kommer jag säkert berätta om en kul grej som Mondrian sade om Juan Gris och Henri Matisse...men det blir en annan gång.

Nu är det blommorna det handlar om. Ganska snabbt märker man att krysantemum verkar vara en favorit hos Piet. Den nederländska nationalsymbolen tulpanen är dock påfallande underrepresenterad bland solrosor och amaryllis. Krysantemumen med dess invecklade uppbyggnad kan lätt få en att tänka att det helt enkelt var en möjlighet för Mondrian att flasha med sin utomordentliga målarteknik, men sanningen ligger kanske snarare i (vill både jag och Shapiro tro) att Mondrian såg en chans till att utveckla sina geometriska intressen och att försöka fånga blommans speciella struktur. Geometri och struktur är som bekant två nyckelord i Mondrians mest berömda konst. Blommorna är inte heller i bukettform, utan Mondrian föredrog att avbilda enskilda blommor för att kunna ägna uppmärksamhet åt varje enskild blommas uppbyggnad. Shapiro påpekar hur exakt och nästan vetenskapligt många utav blommorna är målade, samtidigt som Mondrian var i ett världsfrånvänt, teosofiskt och symbolistiskt stadium av sitt liv. Å andra sidan skiner dessa drag hos konstnären också igenom. Det finns en tidlös känsla hos konstverken. Just denna blandning av matematisk precision och religiös känsla är ytterligare ett kännetecken som också återkommer i exempelvis de neo-plasticistiska målningarna. Att Mondrian inte själv uppskattade denna aspekt av sin konst kanske har att göra med att han senare i livet inte hade någon plats för blommålningar i sitt hårda teoretiska ramverk, men när han gjorde dem var de säkerligen i högsta grad verk gjorda med stor eftertanke och mening. Det gör det lätt att beröras av dem än idag, inte minst av konservativa konstälskare som jag behandlat tidigare i denna blogg och som säkerligen fnyser åt Mondrians konstnärstalang i vanliga fall!

Alla dessa konstverk är inte så naturalistiska ska påpekas. Många utav dem verkar vara expressionistiska, liknande landsmannen van Gogh (här kan man göra en intressant jämförelse mellan de två nederländska giganternas solrostavlor), och i vissa kan ckså intresset för abstraktioner märkas tydligt. Symbolismen är också mycket vanligt förekommande, vilket så klart har att göra med Mondrians religiösa sida. Shapiro tror att man kan utläsa något om konstnärens natur i målningarna och att det kanske var detta som gjorde att han tog avstånd från dem senare, ett slags motvilja mot de egna passionerna. Jag känner att det helt klart finns många intressanta aspekter på Piet Mondrians personlighet som är värda att utforska. Men nästa inlägg ska fortsätta på det botaniska spåret och handla om träd! Varför inte i form utav en tio-i-topp-lista på klassiskt nördmaner?

Dagens Mondrian: Blue Chrysanthemum