torsdag 24 maj 2007

Mondrian och folkets opium


Jean Calvin (1509-1564) var en sträng fransman som var en utav de viktigaste personligheterna i det vi brukar kalla för reformationen på 1500-talet. Utled på den katolska kyrkans hycklande och längtande efter en återgång till den sanna kristendomen, så som den beskrevs i Bibeln, drev han en väldig rörelse, calvinismen, som skulle komma att ha stort inflytande i, först och främst, Geneve där calvinisterna hade sitt högkvarter, men också i Skottland och Nederländerna.

Även om Nederländerna idag räknas till ett utav världens mest sekulariserade länder, så brukar folk ändå ha en benägenhet att förklara nästan alla landets företeelser, från tulpaner till fotboll, med calvinismen. Piet Mondrian slipper naturligtvis inte undan, eftersom han växte upp under en strikt calvinistisk far. Det var dessutom denne man som inspirerade lille Pieter (som han hette då) till att börja måla. När det var dags för utbildning var det självklart en kristen skola som gällde, så det är inte konstigt att religion kom att ha ett stort inflytande på konstnärens liv och verk. Efter att ha genomlevt något utav en kris några år efter sekelskiftet fördjupades det religiösa intresset, dock inte nödvändigtvis i riktning mot calvinismen, utan tvärtom mot katolicism, kinesisk visdom och framför allt teosofi.

Teosofi är en, eller snarare flera, trosuppfattningar som rätt många säkert har hört talas om, men som väldigt få förmodligen begriper, vilket säkerligen är en utav poängerna med denna märkliga rörelse. Det handlar i alla fall om att man genom att ta intryck av olika religioner kan nå någon slags högre visdom och att finna sanningen genom en ursprunglig religion som alla andra religioner skapats från. Krydda med lite karma, involution (?), och livsmonader så har du Det Teosofiska Sällskapet (i vilket Mondrian inträdde 1909) i ett nötskal. Stora teosofiska mästare är, enligt sällskapet självt, bland annat Jesus, Buddha och Platon. Vem skulle inte vilja gå med i en sådan religion?

Det känns kanske lite jobbigt att se Mondrian som en new age-flummare, och man kan inte bara bortförklara det med dåligt sällskap (vännen Cornelis Spoor) och allmänt grupptryck (teosofi var "inne" hos många konstnärer och intellektuella vid den här tiden). Faktum är att teosofi var en viktig influens i mycket utav Mondrians tänkande och konstnärsskap, och ett viktigt led i hans utveckling mot neo-plasticismen. Mest uppenbar är den under Mondrians Symbolism-period, då han bland annat skapade den mycket religiösa och mystiska triptyken "Evolution", en målning som han senare i livet uttryckte sin avsky för, vilket jag har full förståelse för. Den är visserligen fascinerande på sitt eget speciella vis, men hans religiösa teorier skulle framställas mycket mer intressant i senare verk. Se målningen och döm själva.



Dagens Mondrian: Evolution

13 kommentarer:

Martin Janzon sa...

Ingen vidare kul bild ser det ut som, men jag misstänker att skillnaden är ganska stor att se den i verkligheten mot att se den såhär, i litet format på en skärm.

Gabriel Larsson sa...

martin: Jag vet att det vart en jävligt liten bild, jag ska försöka hitta en något större att sätta in istället. I störrre format (iaf så som den såg ut i min bok) är det lättare att förstå den, men den känns fortfarande inte som den Mondrian man vill se. Men intressant är det.

Anonym sa...

Ah äntligen, har besökt sidan varje dag denna vecka och äntligen ett nytt inlägg..Härlig bild..

Anonym sa...

Om jag ska vara helt ärlig, kära Gabriel, så är nog inte denna sti(j)l av konst riktigt min grej, men jag vill ta tillfället i akt och beröma dig för en intressant blogg. Kikar i den lite då och då när jag har tid.

Teosofismen är ett begrepp som jag faktiskt inte är så bekant med, men det låter helt klart intressant. Kanske till och med kan ligga något i det...?

Men nu handlar ju inte denna blogg om det så jag vill istället göra dig medveten om att dagens målning hittills varit den vackraste i mina relativt oerfarna konstögon helt enkelt för att man ser att den verkligen föreställer något, haha!

SImma lugnt!

PS. Jesus var ju en fantastisk människa inte sant? ;)DS.

Gabriel Larsson sa...

josef: härligt att jag har trogna läsare! fortsätt så, så kanske det kommer fler bilder du gillar..även om det mest blir fyrkanter och streck.

herman: det gäller dig också, kul att se att du har hittat till bloggen! alla kan ju inte gilla mondrians konst och det är väl ett typexempel på konst som blir mer fascinerande om man lär sig mer om tankarna bakom.

Detta gäller säkert teosofism också, även om den läran låter rätt märklig i mina öron. Jag tror det är bäst att vara lite på sin vakt mot sådant där (annars kanske man slutar som vissa frireligiösa i vår bekantskapskrets :)) ...även om det är lätt att ge vika när man blivit lite överförfriskad...

Martin Janzon sa...

Jesus är ju lugnt en av historiens coolaste människor, kanske den coolaste. Antingen var hans Guds son, och då är(/var) han ju störtcool, annars var han det inte, och då var han ju ännu coolare och hårdare. Förutsatt att åtminstone lite av det som skrivits om honom är sant.

gabriel: När kommer Mondrians trädperiod att diskuteras?

Gabriel Larsson sa...

martin: Tack! Jag satt precis och funderade på vad nästa ämne skulle bli...tyvärr så kan jag ju inte ta trädperioden nu, för i så fall verkar det ju som att jag är desperat på jakt efter ämnen och inte kan någonting, men inom en månad dyker det säkert upp!

Jesus är cool, han ligger väl på topp 10 någonstans tillsammans med Immanuel Kant och Snoop Dogg.

Martin Janzon sa...

Så sant! En topp 10 i ingen ordning alls: Snoop Dogg, Jesus Kristus, Klaus Kinski, J-O Waldner, George Clinton, Mitch Mitchell, Napoleon Bonaparte, Immanuel Kant, Mark E Smith och Bengt Lärkner.

Varför verkar det inte finnas några genuint coola tjejer?

Gabriel Larsson sa...

Bra lista! Men vem är Mitch Mitchell? Jag chansar på nån rappare..Ska kolla in Wikipedia om jag hade rätt.

Gabriel Larsson sa...

Ok, det var ju i alla fall inom musik. En pionjär på...trummor? Får läsa in mig på killen.

Martin Janzon sa...

gabriel: Den här videon borde kunna få dig att förstå...

http://www.youtube.com/watch?v=5hSW67ySCio

I kategorin coola trumisar har han egentligen bara en konkurrent, The Who's trummis Keith Moon:

http://www.youtube.com/watch?v=hngmb0pTcMY&mode=related&search=

Fast med det sagt är ju Bonham en klassiker i sammanhanget också. Den klassiska rocken har mycket att erbjuda ändå, det är nog dags för en personlig renässans på området!

Anonym sa...

Håller med..Bonzo var en riktigt frän trummis och är fortfarande en inspirationskälla för mig med många andra :)

HUr kom vi in på detta egentligen? :P

Anonym sa...

varfor inte:)