Jag vs. Fred Ross

Det finns först och främst två anledningar till att jag skriver det här inlägget. Dels beror det på en instinktiv kärlek till Mondrian och en instinktiv motvilja mot ARC (Art Renewal Center), dels beror det på att jag just nu läser en kurs i estetik vilket möjligtvis ger mig bättre förutsättningar att uttrycka mina instinkter i ord. Det finns också först och främst en stor anledning till att jag inte vill skriva det här inlägget, nämligen frågan om det inte är hybris att med bara några veckors estetikstuderande bakom sig, ge sig in i debatt mot en kille som tänkt, debatterat och jobbat med konst i ungefär 586 år. Å andra sidan saknas det inte direkt hybris hos ARC och Fred Ross heller (ja, ja, ja, jag ska snart förklara vilka det är): "ARC is the Eye of the Storm, at the core, hub and center of a major cultural shift in the art world. "

ARC är ett gäng bittra konstintresserade, ledda av den karismatiske Fred Ross, som vill få tillbaks respekten för rejält konsthantverk och strikt akademiskt tränad konst. Därmed vill de också uppvärdera den akademiska konst som gjordes under sent 1800-tal, och var mycket högt värderad utav samtiden, men i princip har blivit ritualslaktad av de flesta konstteoretiker under stora delar av 1900-talet. Dessa mål har jag egentligen ingenting emot, utan tycker tvärtom att de förmodligen kan vara rätt bra. Värre är det med det extrema modernismhat som inte minst Ordförande Ross ger uttryck för: "I know now absolutely that nearly all the works by most of the famous Modernists are truly awful on all fronts." , eller när han är på sitt bästa humör:

If somebody doesn't explain to everybody why they're not really any good, and why they're not really even artists, and how the whole thing is a hoax, then they will continue their propaganda and continue brainwashing our children and intimidating them into feeling stupid if they don't go along to get along ... and they'll do it unopposed.

Mondrian nämns inte så mycket ska erkännas (förutom i samband med ett skämt rörande Rubiks kub), däremot kastas det ordentligt med skit på Pollock och deKooning, och till och med på killar som Matisse, Cezanne och Picasso. Det hävdas att hela 1900-talet varit ett enda stort bedrägeri från den etablerade konstvärldens sida, av bland annat ekonomiska skäl (det går snabbare att producera "modern konst"). I artikeln "Abstract art is not abstract and definitely not art" hävdar Ross att precis som exempelvis en droppe blod på ett papper eller vågor som slår in mot en strand kan vara vackra och intressanta, så kan en tavla av Mark Rothko också vara detta...men det är inte konst. Varför det inte heller är abstrakt är en lång historia jag inte orkar dra nu. Men varför skulle abstrakt konst, konceptuell konst och installationer inte vara konst? Det är uppenbart att Ross har en mycket snäv syn på vad konstens syfte är och hur man ska framställa det (när Ross säger konst är det enbart målad konst som kommer på fråga verkar det som). Detta är ju ett problem i sig, då man ofta när man diskuterar konst menar konst i vid bemärkelse, alltså även film, musik o.s.v. Om man kan uppskatta musik och teater som konst, borde det väl inte vara något problem att uppskatta en installation på samma vis?

På frågor-och-svar-avdelningen på ARC:s hemsida http://www.artrenewal.org (största onlinemuséet på nätet!) svarar Brian K. Yoder på den klassiska frågan "Vad är konst?". Konst är enligt Yoder ett slags "work of expression", precis som journalism och IKEA-manualer. Det som gör konst till konst (och här snackar Yoder om även musik och teater som konst) är att man bearbetar aspekter av verkligheten via ett visst medium, t.ex dans eller skulptur. "The artist "fictionalizes" reality in order to highlight some idea he thinks is important...". Yoder fnyser åt idéen att det skulle vara omöjligt att exakt definiera vad konst är, han har ju precis gjort det, så vad är problemet? Ok, min fråga är varför exempelvis ett stycke av Mozart "fictionalizes reality" och inte en abstrakt målning gör det. Varför finns det "aspekter av verklighet" i ordlös musik men inte i De Stijl-målningar? Jag håller med om att man kanske inte ska likställa design och dylikt med konst...men handlar det kanske inte snarare om att konst, för att vara konst, ska avbilda idéer eller konstnärens känslor, som ju mycket väl kan vara abstrakta, vilket visar sig i en mängd olika konstformer? Vidare anser Brian att bra och dåligt handlar om att uppfylla sitt syfte, och att det därmed går att objektivt definiera vad som är bra och dålig konst. Dålig konst är dålig eftersom den inte kan förmedla sin idé eller sin aspekt av verkligheten till folk. Enligt mig är detta helt enkelt fel. Återigen är det musik som jag anser vara det främsta skälet till detta. Är det enklare att förstå ett musikstyckes idé än en abstrakt målning? Och vilket slags idé och verklighet pratar han egentligen om? Mycket musik görs väl helt enkelt för att vara vacker? Jag börjar inse att detta redan är ett löjligt långt inlägg och att detta är en otroligt komplicerad diskussion, vilket alla vet som har läst min kurslitteratur i estetik: "An introduction to the philosophy of art" av Richard Eldridge. Köp den och fortsätt diskussionen själva om ni nu tror att det är så enkelt!

Dagens substitut för Playboy hemma hos familjen Ross: Bouguereau "The birth of Venus"

Dagens Mondrian: Composition with Red, Blue and Yellow